Cellgiftsbehandling & annan anti-myelombehandling

Att behandla myelom med cytostatika (cellgift), eller annan anti-myelombehandling

 

Cellgiftsbehandling & annan anti-myelombehandling

Att behandla myelom med cytostatika (cellgift), eller annan anti-myelombehandling

Behandlingen ser olika ut för varje person utifrån symptom av din sjukdom.

Din läkare och sjuksköterska berättar alltid mer om vad som gäller för just dig. Det kan vara svårt att ta till sig all ny information vid ett möte. Skriv gärna ut och ta med frågelistan som finns länkad här och ta med till ditt besök. Här kan du se närmare på hur man behandlar myelom.

 

Cytostatikum – cellhämmare för äldre

Idag används flera olika läkemedel vid behandling av myelom och många används i olika kombinationer. Det första effektiva läkemedlet mot myelom var ett cytostatikum som använts sedan 1958. Det är fortfarande en av grundmedicinerna vid behandling och kombineras vanligtvis med kortison. Den här behandlingen har varit den vanligaste behandlingen för personer över 65 – 75 år. Under det senaste decenniet har flera effektiva läkemedel utvecklats.

 

Annan anti-myelombehandling – för äldre

Förutom cytostatikum (cellgifter), finns idag även andra typer av läkemedel som effektivt behandlar myelom. Dessa läkemedel kan användas antingen på egen hand eller i kombination med andra läkemedel.

 

Stamcellstransplantation för yngre

För yngre personer, under 65 – 70 år är en autolog stamcellstranplantation standardbehandling. Om den första transplantationen inte ger ett fullständigt terapisvar eller mycket gott partiellt terapisvar, kan en ytterligare transplantation göras. Stamcellstransplantation rekommenderas inte för patienter över 70 år, eftersom risken för livshotande komplikationer ökar vid hög ålder.

 

Möte med läkaren

Hur går det till?

Den autologa stamcellstransplantationstekniken har utvecklats sedan 1980-talet för behandling av myelom och andra blodcancersjukdomar. Effekten bygger på höga doser cytostatika (högdosbehandling), som förstör myelomcellerna effektivare än normala cytostatikadoser. Maximala doser av melfalan används, som kroppens normala celler tolererar. Doserna begränsas av slemhinnornas celler, som är känsliga mot cytostatika och strålning.

 

Biverkningar

Högdosbehandlingen ger ofta skador på slemhinnorna, vilket kan leda till smärta i munnen och svalget samt diarré. De här skadorna läker oftast inom ett par veckor. Illamående är relativt vanligt, men nya effektiva mediciner mot illamående kan minska detta problem avsevärt. Matlusten kan minska under några veckor och högdosbehandling kan leda till håravfall. Håret växer ut efter ca tre månader. Håravfall kan inträffa redan före högdosbehandlingen då stamcellerna samlas in, beroende på vilken medicin som används före stamcellsinsamlingen.

 

Blodbildande stamceller samlas in

Högdosbehandlingen förstör de blodbildande cellerna i benmärgen i sådan omfattning att det skulle ta lång tid att återställa dem ens delvis utan stamceller. Patienten skulle också utsättas för livshotande infektioner och blödningar. För att förhindra detta samlar man in autologa, det vill säga egna, blodbildande stamceller från patientens blod före högdosbehandlingen. Stamcellerna djupfryses och förvaras i flytande kväve i omkring -200°C.

 

Stamceller

Stamcellerna separeras

Stamcellerna övergår från benmärgen till blodet under inverkan av läkemedel och finns i blodet i större koncentrationer än vanligt under några dagars tid. För att samla in stamcellerna används kanyler som vanligen sätts i någon av armbågsveckets vener. Via en kanyl leds blodet till en cellseparator, som separerar stamceller från blodet och sedan returneras resten av blodet via en annan kanyl. Insamlingen av stamceller är en rätt enkel och säker procedur. Efter insamlingen genomgår patienten högdosbehandling och stamcellstransplantation.

 

Ett par veckors sjukhusvistelse

Högdosbehandling med hög melfalandos ges som en kort infusion, via dropp. En till två dagar efter behandlingen tinas de nedfrysta stamcellerna upp och ges även de som dropp i en ven. Denna cellinfusion utgör den egentliga stamcellstransplantationen. Stamcellerna söker sig till patientens benmärg, där de fastnar och börjar producera blodkroppar. De vita blodkropparna återhämtar sig snabbast - cirka 10 - 14 dagar efter stamcellstransplantationen. Autologa stamcellsbehandlingar förutsätter i regel cirka två-tre veckors sjukhusvistelse.

 

Frisk donator

Stamceller från frisk donator

Ibland kan myelomsjukdomen ha ett mer stormigt förlopp. Hos yngre personer kan man ibland göra en allogen stamcellstransplantation, där transplantatet kommer från en frisk donator. Det medför dock vissa risker.

 

Återfall

Det finns flera olika behandlingsalternativ när sjukdomen återkommer (recidiverar). Antingen kan den tidigare behandlingen upprepas eller så väljer man en alternativ behandling med andra läkemedel. Återfallsbehandlingen ger ofta ny kontroll av sjukdomen men svaret kan bli kortare för varje behandling.

 

Denna sida ses bäst i Internet Explorer 10.0 eller senare
© Janssen-Cilag AB 2017 - Senast uppdaterad:06.12.2017
 Denna webbplats är upprättad av Janssen-Cilag AB, som ansvarar för innehållet
 Janssen-Cilag AB * Box 4042 * SE-16904 Solna * Tel: +4686265000
 SMS: +46730120847 * Fax: +4686265100 * Mail: jacse@its.jnj.com 
Den är avsedd för personer bosatta i Sverige